Så var det gjort, vårens stora utmaning. Cykling till och från Borgafjäll. Jag mamma och Patrik gav oss iväg i lördags (Patrik startade lite senare än oss) solen sken, några små skurar blötte ner oss, men de torkade snabbt.
Cyklingen uppför gick galant ända till Storbäck, där började det blåsa, motvind såklart... Åh kära värld vad jobbigt det var, uppför och massa vind. Trodde inte att jag skulle orka, sista milen, den gick enbart på tjurskalle. 

Vi startade kl 9 och med en hel del pauser för mat och vila så var vi uppe kl 17. ASTRÖTT!! Har aldrig tagit ut mej så mycket tror jag. I alla fall så blev det bastu, grillat och sedan sängen. Sov som en medvetslös och vaknade pigg och alert kl 7 igår morse, Solen sken och det var fortfarande samma vind, vilken idag gillades!

Kl 9 trampade vi iväg igen neråt låglandet igen och då insåg jag varför jag blivit så knäckt dagen innan, massor med nerför i början!! Tvärseleberget gick nästan utan ansträngning idag (dagen innan var det blod svett och tårar). Solen sken och vi hade en snitthastighet på nästan 27km/h hem. Vilket är mycket bra!!
Kom hem strax innan kl 16 även denna dag med några stopp för mat och solning.

Idag är jag rätt mör, ont överallt och trött, men lycklig!


(Dryga 12 mil från Lavsjön)

Glass-stopp i Västra Ormsjön, intet ont vetande om hur jobbigt det skulle bli :)



Blev förvånad över hur vacker vägen är, har aldrig tänkt på det tidigare, men de är jättefint hela vägen!!

Lunch just innan Storbäck.

De värsta milen av alla!!!

En ljuvlig syn!!

Äntligen uppe och får träffa min lilla (och lite större) sötnos!